Jag känner igen mig. Har haft en stor klass i tre månader (33 elever) där eleverna ofta ifrågasätter varför vi gör det vi gör. Har stöttande personal, fått en bra kontakt med föräldrarna och känner att det blir bättre, men det är ett ständigt ifrågasättande från eleverna.
Jag har ofta använt läroplanens ord och förklarat vad de betyder, men tyvärr finns det flera som spjärnar emot. Energin det tar att säga till enstaka elever, gruppen, när de avbryter mitt i lektionen under en genomgång, töms långsamt och det känns väldigt långt ifrån den ideal värld som målas upp av lärarutbildningen.
Verktygen saknas för att skapa en dialog mellan de elever som stökar, som drabbar hela gruppen. Ämnet jag har är roligt, går att göra kreativt med barnen men det behövs grundläggande kunskap att jobba i grupp, lyssna och improvisera musik i mindre grupp.
Som lärare (fortfarande intresserad av mitt ämne), blir jag därför förvånad av detta motstånd. De övningar jag har lycktas genomföra har varit i min mening väldigt enkla. Det finns också andra svårigheter. Att det är en stor grupp, som vi precis har delat, men som istället börjar gå till angrepp för att de är rädda för att visa upp sig. Det jag också känner är just att med de andra klasserna går det väldigt bra! Så då är frågan vad innehåller musiken egentligen?
Jo, spela, sjunga och ha kul tillsammans! Det går att locka fram det! Det vet jag garanterat för det har jag känt i andra delar!
Tack för ett fint inlägg i debatten och jag tror att det går att genomföra sina lektioner med elever bara man har dem med sig och inte emot sig!
Mvh: G
